ätstörning/anorexi januari 20, 2008

”Forskare på ett universitet i Minnesota i USA ville undersöka om det fanns något som kunde hejda ätstörningar. De frågade 2 516 ungdomar på 31 skolor om deras matvanor 1999. De flesta var 15, en tredjedel var 12 år gamla.
De flickor som åt fem måltider eller mer med familjen drabbades inte lika ofta av allvarliga ätstörningar. För pojkarna var det ingen skillnad. Det visade uppföljningen efter fem år.
Bland flickorna som åt regelbundet med sin familj drabbades 17 procent. I den andra gruppen hade 25 procent framkallat kräkningar eller använt laxermedel eller bantningspiller.
Barnläkaren Sven Bremberg är docent i socialmedicin och Folkhälsoinstitutets expert i frågor om barns och ungdomars hälsa.
–Vid anorexia nervosa, den svåraste formen av ätstörning, så vet vi inte i dag hur den ska förebyggas. ”

Aftonbladet

Jag tror att vuxnas fysiska närvaro samt gränssättning är viktigt för barn .

Men hur många kan äta fem måltider eller mer med sin familj och barn Måndag – Söndag ?

Fick ätstörningar tidigt , gick i skolan och det utvecklades till anorexi blev sedan behandlad , fick återfall och ätstörningen bytte skepnad till ortorexi. Jag har ännu ett stört förhållande till mat men är frisk.

Det handlar nog om osäkerhet under tonåren ,i många fall.
Vad är mitt relativa värde , självkänsla , vem är jag tillsammans med andra ,mina förmågor och begränsningar .
Det är tunga bitar för en tonåring att hantera själv .
Jag tycker inte att en unge ska behöva ta dessa bitar själv ,utan föräldrar måste ha en centralroll i barnets liv.

Mode och kroppsideal påverkar ,det fattar alla ,trots det undrar jag var finns vuxna ?
Vi vuxna fattar så pass mycket, att när ungar bevittnar våld eller slåss ,då pratar vi om det .Vi vägleder >>rätt och fel och bollar med olika exempel som ungen kan relatera till för att småningom hitta sig själv i förhållande till andra .
Varför inte kring kroppsideal ?

Finns det föräldrar idag som ställer sin unge framför spegeln och FRÅGAR :
” hur känner du dig när du ser dig själv i spegeln ? ”
” Vad tycker du om dina bröst , din vikt ?”
” Har du funderat på plastikkirurgi ?
”Hur ofta tänker du på det ? ”

Sådana basala saker som jag känner starkt att jag saknade i puberteten .
De är gratis att prata med sina ungar och vägleda dem även sätt gräns när man märker att de är på väg att hamna i diket .

När det händer att ungar trillar i “diket”är det viktigt att man som förälder inte sjunker bland skuldtrippar eller anklagelser utan är närvarande i barnets situation .

Det gäller att ”härda” ut och finnas vid deras sida .
Ätstörningar är ett symtom på något .

Läs även andra bloggares åsikter om ätstörningar, anorexi, ortorexi, barn, föräldrar,